Lydnad och agility
 

                      
Fagge slalom mellan benen                                                               Moa  hopp

Är lydnad och agility något för våra basenjis?

Ja, jag tycker definitivt det. Basenjin är en jakthund som jagat tillsammans med människan i tusentals år. Den är van att samarbeta och att dela mat och husrum med sin ägare. Den älskar att vara med dig och den gillar att vara till lags om den bara får chansen. Nya utmaningar tycker den också om.

Men ändå är det många som kan känna ett visst misslyckande när de tränar och tävlar med sin basenji. Varför?

Träningsmetoderna för en basenji är inte desamma som med en schäfer, vilken är framavlad till att jobba nära sin förare och utan att ta egna initiativ. Basenjin är mycket bra på att fatta egna beslut och analyserar en situation snabbt; är det till fördel för basenjin att göra som vi säger?
En basenji utvecklas mycket snabbt fysiskt, dvs. den är vid sex månaders ålder ett knippe muskler man inte rår på om man inte lärt den en viss hyfs. Basenjin leker inte heller så länge, man kan uppleva att andra rasers unghundar och även äldre individer leker mycket mer än våra basenjisar. Detta är ett arv som de fortfarande har kvar från urhunden. Urhundarna hade inte tid att leka så mycket, utan det gällde att avkomman blev vuxen så fort som möjligt.

Fagge under det fria följet

Hur ska man gå tillväga med sin basenji?

En basenjivalp kan man lära otroligt mycket, det är fantastiskt hur receptiva de är upp till 4-5 månaders ålder. Detta är en period man skall ta vara på, det är nu allt befästs. Man lägger in små övningar i alla vardagssituationer, t.ex. när man går ut lär man valpen att komma och sätta sig innan kopplet kommer på. Lugnt och sansat visar man sin basenji att det är detta man vill. Man ökar successivt svårigheterna genom att kräva att den skall sitta i fem sekunder, 10 sekunder osv. och till slut kan man klä på sig medan hunden sitter.
Valpen måste också LÄRA sig att vara lös! Här går många av oss bet. Men basenjin
mår bäst om den får lite frispringande tid varje dag. En valp springer inte gärna ifrån dig utan den vill vara hos dig. Naturligtvis finns det mycket som en liten valp vill utforska, men går du bara din väg så kommer snart valpen efter. Valpen måste lära sig att den måste följa med, det är inte du som väntar på den eller springer efter den, utan det är valpen som måste hålla koll på dig! Detta tränar man under den vanliga promenaden. Dock inte nära hemmet, då går valpen hem om den tycker du är tråkig. Så koppla upp valpen i tid innan du är för nära hemmet. Träna på att valpen skall gå på löst koppel och inte streta och dra hemåt.
När detta fungerar är det dags att ge sig ut på lite outforskade marker. Är valpen nu tränad i att vara lös så kommer den inte att lägga iväg med blixtens hastighet, utan den håller koll på dig och speciellt i början. Det gäller nu också att vara rolig för sin valp, hitta på lite kul övningar när ni är ute tillsammans, den ska inte bara få springa hej vilt. Ropa in den, försök med lock och pock och godis att den skall stanna hos dig en liten stund, och sedan ger du den lov att springa vidare. Lär den att hoppa upp på stenar, gå balansgång på omkullfallna trädstammar, göm dig bakom en sten och låt valpen leta upp dig, ha den att sitta en kort stund osv.
Men, sedan kommer unghundstiden och helt plötsligt gör inte din basenji som du vill. Den kanske har fått lust på att jaga ”vitrumpor" och är borta en stund. Det är nu det gäller att inte få panik! Vänta så kommer den. Det kan gå en lång stund, känns ännu längre när man står själv ute i skogen. En viktig lärdom här är att basenjin LÄR sig att hitta tillbaka till dig. Med nästan varje hund jag haft så är det någon gång under uppväxten som den är borta och har svårt att hitta tillbaka. Det är lätt att man aldrig vill släppa sin basenji igen. Jag lär mina hundar att vi ropar på varandra, dvs. vi ylar ikapp. (Man kan skrämma slag på omgivningen!) Detta hade jag glädje av för inte så länge sedan när Taimi gjorde ett fel vägval när vi var ute i en ny miljö. Hon gick baklänges och när hon upptäckte det och inte visste var vi var så ylade hon. Jag fick mina andra att yla tillbaka, inklusive mig själv, och hon kom ångande med tungan hängande och var mycket glad att hitta oss. Efter det så är hon mer uppmärksam och hon använder huvudet. Har man lärt hunden att vara lös har den förmågan att faktiskt fundera lite på hur den ska lösa problemet istället för att bara springa i full panik.

       
Fagge sitter för inkallning                               och                                          kommer på inkallning!

Detta är grunden till all lydnad och agilty!

Nu har vi en hund som vi har kontakt med, som får springa av sig överskottsenergin, som kommer när vi ropar (ibland) och som gillar att vara med dig.
Men nu gäller det att skynda långsamt! Jag tycker mig ha märkt att en basenji mognar långsamt, med avseende på träning. Den lär sig kvickt och vi vill snabbt gå vidare men man upptäcker att momentet faktiskt inte sitter. Vi vill gärna jobba med lös hund, både inom lydnad och agility, men hunden felar oftare än den gör rätt. Den springer förbi ett hinder, under ett annat, tar en extra lov vid inkallning, reser sig på platsliggningen, som exempel. Innan felen blir en del av träningen, gå tillbaka till de moment du känner att hunden klarar. Sätt på kopplet och träna så, hunden skall erbjudas alla möjligheter att göra rätt. Det som kanske började som en lustig incident blir snart en ful vana. Just platsliggningen blir lätt ett sådant moment, gå inte ifrån hunden okopplad om du är det minsta osäker på att den skall resa sig, så att du har möjligheten att rätta till felet och börja igen. Öva platsliggning inne och lägg hunden vid dina fötter när du tittar på TV. Låt den ligga i fem minuter, lär den att ligga när du är på toaletten, den kan ligga där tills du ”är färdig” J och sedan får den gå igen. Förväntan vid platsliggning skall vara lika med NOLL!

Splash, Ruby och Moa på platsliggning

På agilitybanan är det lätt att bli ivrig och så våra hundar. I rena glädjeyran springer de upp på A-hindret istället för igenom tunneln och tvärtom. Detta får inte ske. Lär hunden att man tar ett hinder i taget och jobbar med det, den får inte springa vidare. Får man inte stopp på hunden, på med kopplet och träna så. Motivationen skall vara på det hinder DU valt. Mycket, och ännu mer, träning är just kontakt. Man måste lära sig att styra sin hund och det gör man med rösten och hela kroppen.
Den unga hunden kan vara vild och ouppmärksam och man vill ge upp. Men vila ett tag från träning, gå bara långa sköna lugna promenader tillsammans istället och varva ner. Du kommer att märka att hunden har mognat och har en annan motivation för träning när du börjar igen. En naturlig vilopaus är vintern hos oss. Man kan träna trick inne istället.
Varför går det så mycket lättare att lära hunden trick än annat? Jag tror det beror på att vi är just inne. Det är så mycket lättare att hålla koll på hunden, den kan inte försvinna och det finns inte så mycket som distraherar den, och vår egen inställning! Detta är inte så allvarligt!

                 
"Nala", Yulara Inula, genom tre agilityhinder dvs. tunneln, däcket och slalom

Börja inte tävla för tidigt utan vänta till ni känner att både ni och hunden är mogna för det, annars är det lätt att basenjin lär sig att tävling betyder misslyckande och matte/husse beter sig konstigt. Fast den gör så gott den kan så är man missnöjd och det känner hunden.

Allt detta går att bemästra men det tar tid i anspråk, men det är underbart när det fungerar.
Jag tror att mycket i träningen skulle gå bättre om vi inte ”köpte” hundens egna förslag på träning. Hur ofta hör man inte ”det där kommer han aldrig att göra”, ”han vill inte”, ”det där kan han inte lära sig” med mera. Om hunden inte vill eller krånglar så betyder det att den inte förstår vad vi menar eller att den lärt sig ett sätt att slippa.

Ge inte upp och träna på!

                          
     Ruby utför stanna under gång                                                                        Gaia under linförighet