Äntligen är den här, testen för fanconis syndrom!
Mia Löwbeer 2007

 

Sen i mitten på juli 2007 finns en pretest tillgänglig för att testa för Fanconis syndrom. Detta är en s.k. ”linkage”/markör test och den är inte helt 100% tillförlitlig, men i väntan på den direkta gentesten är den ett fantastiskt hjälpmedel i våra avelsplaner.

Forskning har pågått i flera år på Univeristy of Missouri, Columbia, Missouri, USA, under Dr Gary Johnson för att leta efter genen som är ansvarig för fanconis syndrom. Man har nu kommit så långt att man hittat några sekvenser på kromosomen som ligger mycket nära området ansvarigt för genen och dessa sekvenser kan nu användas till att lokalisera om en hund troligen är fri, bärare eller är/kommer att bli sjuk i sjukdomen. Detta är ett fantastiskt verktyg för oss uppfödare och kan vägleda oss i våra val av avelsdjur. Allt tyder på att sjukdomen nedärvs enkelt recessesivt och testen kan då hjälpa oss att alltid välja ett fritt djur som kan paras med en fri eller en bärare, valparna blir alltid friska. På sikt bör vi naturligtvis sträva efter att populationen ska bli fri, men det kan ta tio år eller tio generationer eller så är det så att vi aldrig blir av med sjukdomen helt och hållet. Viktigt är att tänka på att man inte i ett slag kan ta bort anlagsbärarna, då är det lätt att vi hamnar i en flaskhals igen och snävar in genpoolen på ett ohälsosamt sätt.

En recessiv gen har förmågan att leva vidare i en population och visa sig lite nu och då. Ta t.ex. trikolorgenen, den finns i stor frekvens i vår svenska population men det föds inte så många valpar/år ändå, och så uppträder också fanconigenen. Kanske i något mindre utsträckning eftersom vi faktiskt har försökt att undvika den i våra kombinationer i motsatts till trikolorgenen som vi ibland letar efter för att vi tycker om eller snarare vill föda upp trikolorer.

Denna test hjälper oss att finna: helt fria hundar, bärare av anlaget eller i värsta fall sjuka hundar, eller så kommer de att bli sjuka. Man räknar med att ca 10% av hundarna anses som obedömbara och i detta initialskede ska de betraktas som bärare och paras med en fri för att få friska valpar.

Man arbetar nu intensivt med att hitta genen så att man kan göra en direkt gentest som är 100% säker. Förhoppningsvis har vi den här till nästa års valpsäsong.

 

Om man vill testa sin hund ska man skicka blod till USA, http://www.caninephenome.org/ , och det kräver lite planering, all info finns på länken.

Till nästa år hoppas jag att allt blir enklare genom att vi kan droppa några droppar blod på ett speciellt filterpapper, torka det, plasta in det och skicka det i rumstemperatur i ett kuvert. Betydligt billigare än nu med blod som skall skickas i kylpaket.

Testen är nog här för att stanna och i framtiden är den nog en självklarhet för oss uppfödare.

Spännande tider för oss uppfödare!

 

Läs mer

http://www.vet.uga.edu/vpp/clerk/davis/index.php

http://www.basenji.se/pdf/halsoinfo.pdf

http://www.basenji.org/

http://www.basenjihealth.org/linkage-faq.html
http://www.geocities.com/rugosab/FanconiTestPage.htm