Lite funderingar kring våra basenjis
Mia Löwbeer 2012

 

 
 

 

Våranfall

 

Jag har vid ett flertal tillfällen kommit i kontakt med ägare till basenji eller hört om basenjis som får ett anfall på våren. De blir loja, de kan bli lite ljusa i tandköttet, kan faktiskt falla ihop och bli allmänt påverkade. Kan ibland visa lite obalans i levervärdena.

Oftast är detta något som går över av sig självt eller så åker man in till veterinären och de får behandlingar av olika slag och brukar skrivas ut fort.

Detta händer ofta våren/sommaren nummer två i basenjins liv och det händer ofta när gräset har börjat växa. Våra basenjis har ju stor förkärlek till det späda gröngräset på våren och kan beta som kor. Så de rör sig gärna i gräset, men anfallen kommer när gräset börjar nå upp under magen på dem och det verkar som att de får en allergisk reaktion eller förgiftningssymtom. Har varit med om en som fick magen full med röda prickar och det var av timotejgräs, (min egen analys), det kliade och han var olycklig men det gick över på någon dag och återkom aldrig. Men det var hans andra sommar.

Andra får som riktiga anfall och faller ihop som i ett chocktillstånd, många gånger äter de gräs och vill sedan kräkas och då faller de ihop.

Vad detta beror på kan vi fundera över men det verkar vara något som händer en gång och aldrig mer.
Man pratar dock mer och mer om att de nya insekts- fästingmedlem har påverkan också och då är det lätt att fundera över alla ogräsmedel och andra kemikalier som finns ute i naturen.

 

Hittade en nyligen publicerad artikel som berör detta till viss del. Läs här!

 

 

Navelbråck

 

Navelbråck är vanligt på basenji, ca 50% har det. I de flesta fall inget att oroa sig över, de består av lite fett och bindväv. De flesta av navelbråcken är små och behöver ingen åtgärd. Nu hör jag oftare och oftare om veterinärer som genast vill operera. Under alla mina år i rasen har jag bara hört talas om ett mycket litet antal som varit tvungna att opereras för att de varit för stora eller att de på något sätt förändrats, blivit blålila och börjat göra ont t.ex. Så när veterinären vill sätta kniven i valpen, be dem kontakta uppfödaren för mer information om detta. Många veterinärer är mycket ovetande om den höga frekvensen på basenji och att dessa navelbråck inte behöver åtgärdas, det är inte tarmar och annat bukinnehåll som kommer ut. Till och med Kennelklubben fick skriva om sina regler och nu säger de att

 

Medfött navelbråck

Ur protokoll AK 3/2000, 22 maj 2000.

§ 85/125 Medfött navelbråck

Medfött navelbråck är en genetisk belastning.

Det kan generellt inte anses försvarbart att använda hund med medfött navelbråck till avel, då avkomman löper större risk att få denna defekt. SKKs grundregler är tillämpbara. För att avgöra huruvida en hund med lindrigt navelbråck kan användas i avel eller inte behövs dock rasspecifika prioriteringar, där de avelshygieniska åtgärderna anpassas till rasens övriga defekter, numerär och genetiska bredd. Hundar med stora/grava medfödda navelbråck ska aldrig användas i avel.”

Man gick, innan detta beslut, ut med att inga hundar med navelbråck fick användas i aveln, men efter ett ramaskri från SBS bl.a. så ändrades detta. SKK hade inte en aning om hur utbrett detta var på basenji och att de oftast inte har någon som helst negativ påverkan på basenjins liv.

SBS har kontroll på detta och det har varit en fråga i de två stora enkäterna som gått ut 2003 och 2009. I RAS (Rasspecifika AvelsStrategier) står det under avelsstrategi ”Att inte använda hundar med stora/grava navelbråck i aveln”.

 

Fanconitesterna

 

Nu har det snart gått ett år sedan den direkta testen för Fanconis syndrom kom!

Alla nya tester görs idag med den direkta testen. Men många är ju testade med den gamla markörtesten och vi har lutat oss tillbaka på de resultaten. Uppmaningen och rekommendationen från Dr Gary Johnson är att alla aktiva avelsdjur bör testas om. Det har visat sig att resultaten varierar med den nya testen, dvs. hundarna får ett annat resultat än det tidigare. De flesta dock till det bättre, min egen Pippi t.ex. gick från ”troligen bärare” till ”fri/normal”. Många av de som testat troligen sjuka har med den nya testen fått resultatet ”bärare” eller t.o.m. ”fri/normal”. Detta är nog den troliga orsaken till att flera som testade ”troligen sjuka”, aldrig visat symtom på sjukdom.

Det viktiga vid omtestning, om man nu skulle tycka att man inte vill testa om bägge avelsdjuren i en kombination, (det är ännu inte ett krav från SBS) är att den som är ”troligen fri” testas om och att resultatet konfirmeras som ”fri/normal”.

Varför? Jo, är det ena avelsdjuret fritt så kommer aldrig avkomman att bli sjuk även om det olyckligtvis skulle vare en sjuk hund som är den andra föräldern. Valparna blir högst bärare.

 

Parning och fruktsamhet

 

Läste nyss en artikel av Leg.vet. Jenny Bergström  (läs artikeln här) om hundens fortplantning och intressant att läsa, det vi (basenjiägare) redan vet, om vargens produktionscykel. Den är fertil under en del av året dvs. alla valparna föds samtidigt. Hon beskriver också detta om hanens testiklar som är mindre under en del av året och att hanens spermier är av sämre kvalitet på sommaren. Detta är ju något som vi basenjiägare/uppfödare noterat, hanarnas testiklar är mindre under våren och har man försökt tappa en hane på spermier under vår/sommar så har det hetat allt från att hanen är steril till att hans spermier är omogna. Går man tillbaka på hösten och gör samma sak är det en helt annan bild, fullt med mogna livskraftiga spermier.
Alltså ingen idé att slösa på energi i onödan, dvs. finns det inga tikar i löp behöver man inte producera spermier. Vi vet ju att ofta är våra hanar betydligt lugnare på våren än på hösten, dvs. på hösten är hanarna i brunst och mera lättretliga och uppjagade.