Pippis dagbok

Pippis dagbok!

27 maj! Varför måste man vara "liten" hela tiden? Jag har inte skrivit på länge för jag har haft såååååå tråkigt! Jag har löpt och så vill dom kalla mig liten. Helt plötsligt så får jag inte springa lös mer än i en liten rastgård. Ganska ok men inte tillräckligt stort. Sen håller matte på med de andra så jag undrar verkligen hur livet kommer att bli. Jarrah och Gali, de ska cyklas med, men jag är för liten. En dag i veckan ska det joggas, men jag är för liten. Hundöarna, jag löper! Chika ska hämtas och de åker till sandgropen i Jordbro för fysträning efter trasa, men jag löper. De åker på LC och jag löper och är för liten. Flera helger har jag fått stanna hemma, förra t.ex. när det var hundpromenad, Biini fick minsann, men jag löper. Nej nu får det vara nog, jag får inte inte springa i skogen heller för jag löper och jag jagar! Mamma har visat! Så vi två får vackert gå i snöre när de andra lufsar på. Hur tråkigt som helst.
Men, nu har jag slutat löpa och igår fick jag faktiskt jaga trasa i sandgropen. Det var kul det. Inte så långt men i alla fall var det kul. Mamma visar!

Pippi jagar trasa och mamma övervakar!

Vi tränar också lite andra saker, balansövningar på cykelhinder ute i skogen. Mamma visar! Jag har lite för bråttom säger matte så jag halkar av ibland, så nu är det koncentration som gäller. Hon tjatar också om att jag ska sätta mig när som helst. Kan vara bra säger hon när jag måsta stoppas i något men det kanske är för intressant för att jag ska komma. Så jag går i lugn och ro och så säger hon sitt och då förväntar hon sig att jag ska sätta mig. Det gör jag så gärna för jag vet att hon har godis :-))
Hundmöten tränar vi också på, dvs att jag ska gå på hennes vänstra sida och inte bry mig om den andra hunden. Ja ni fattar hur kul det blir ibland när vi är 5-6 stycken :-)) Men jag vet att hon har godis så jag är faktiskt jätteduktig tycker hon. Men när min kompis spinonen dyker upp då funkar inget, jag joddlar och viftar och hoppar och blir alldeles till mig. Hans husse och matte är toppen också.
Nu är jag faktiskt snart 7 månader så nu hoppas jag att detta liten är slut och att jag är stor nog att få följa med på ALLA kul grejer.

18 april. Vi tränar på vår läxa eller läxor ska vi kanske säga. Kontaktövningar. En är att man lägger en godis på marken och hunden måste titta på dig innan den får ta godisen. Pippi kan nu sitta själv och titta på mig och tar inte förrän jag säger "varsågod"! En sak vi märkte på kurstillfället var att hon inte fattade när jag la godisen på min vänstra sida. ??? Jag kom på att jag aldrig jobbar med kontaktövningar på vänstra sidan för jag ser helt enkelt inte då jag är blind på det ögat. Så nu har vi tränat detta och det går galant. Ibland måste man väckas innan man förstår vari problemet ligger :-))
Vi har en övning som heter "lugna händer" och den går ut på att hunden skall lära sig att koppla av. Man har hunden mellan benen och lägger händerna på hundens skuldror och visar hunden lugnt och bestämt att nu varvar vi ner. Och det fungerar verkligen!
"Sitt stanna" kvar tränar vi också på och nu går jag ett steg ifrån henne. Det gäller att skynda långsamt, reser sig hunden så är övningen för svår och man minskar avståndet igen och tränar därifrån. Det gäller att hunden är trygg med att man lämnar den och att den vet att du kommer igen eller att den får ett "fri" kommando.

14 april. Jag går i skolan!! Jippi, det var kul det. Vi går valpkurs på Hundens Hus. Med på kursen är syrran Ribi och en till basenjiflicka som heter Sintra. Det var full fart från första stund så vi gjorde kontaktövningar, inkallningsövningar och så skulle vi sitta kvar. Alla i gruppen kunde sitt redan så vi gick direkt på att man faktiskt ska sitta kvar.

Ribi gör "dutta i handen", första delen i att lära sig att hälsa genom att stå
med alla fyra tassarna i marken istället för att hoppa runt.

Hemmavid har vi tränat "frukostapportering" och hon tar nu apportbocken och håller den en kort stund. Vi fokuserar på själva greppandet fortfarande. Målet är att hon ska ta den och hålla i den tills jag säger loss. Även plockburken är en kul grej, dvs hon ska plocka ur bollar, kuber och pyramider ur en burk och sen ska hon ge mig burken. Vi har kommit så långt att hon plockar upp bollarna och biter i burken och lyfter den lite. Detta har jag tränat in med klickern. Jag började med en boll i burken och så fort hon visade intresse för bollen/burken så klickade jag. Efter några gånger så måste hon aktivt röra vid bollen för att få ett "klick" och sen kom inte klicket förrän hon faktiskt bet i bollen. Då var hon på det klara med att ta i bollen gav själva belöningen.
Nu när snön är borta utnyttjar vi omgivningarna och återerövrar skogen! Det känns så befriande att kunna gå ifrån stigarna och röra sig mera fritt. Jag försöker göra promenaderna lite roligare genom att öva "upp på stenen", dvs. alla hundarna ska hoppa upp på en sten som jag väljer ut och sätta sig. Vi går balansgång på omkullfallna träd och så har vi en hel del cykelhinder i skogen här som kan utnyttjas till balansövningar.
Vi tränar godissök på trädstammar och det ger chans till fler övningar på samma gång. Den hund som är utsedd ska sitta kvar tills jag gömt godiset, även om jag inte går så långt så kan jag ändå lura dem lite genom att jag går fram till olika träd och de vet inte vid vilket träd det finns godis. Med Pippi är det förstås så att det är inte så svårt än, utan hon får sitta och så går jag ett eller två steg ifrån henne och så gömmer jag godiset på marken eller trycker in det i barken på trädet. Ibland gömmer jag godiset i ett träd när hon har koncentrationen någon annanstans och då blir det genast svårare men hon har fattat nu att hon ska söka både på marken och på trädet.

4 april. Nu har det varit påsk och jag har fått vara med om massor med kul. Jag har haft en massa besök sista veckan, alla från Yun, släkt på långt håll, Medea min småkusin, Noni min faster osv. Så har vi varit på hundutställning och det visste jag inte vad det var. Men det var jättekul, massor av stora och små hundar och så gick vi och shoppade. Oj vad det luktade gott och vad mycket kul saker jag hittade. Så fick jag påskägg också av min mailkompis Sami och nu fick vi äntligen träffas. Matte passade på att träna lite med mig för att se om jag faktiskt kan eller om det bara fungerar i köket. Jag var jätteduktig!!! Köttbullar fick jag och det visste jag inte heller vad det var innan. Det verkar vara något de flesta har med sig på hundutställning, så det kan ju vara värt flera besök. :-))

Men kuligast var nog ändå när vi var ute på påskfika vid golfbanorna i solen. Oj vad jag sprang med pappa, men han var så himla snabb så jag måste jobba på detta men matte säger att det kommer. Jag är ju bara liten än.

26 mars. http://www.sinbaje.com/FoundationArticle.pdf

24 mars. Pippi hits the town! Igen! Lätt att bli lite lantis när man bara går rakt ut i skogen på promenaderna.

Pippi har lånat farfar Fagges coola halsband!

Nu visste jag vad T-bana var och att man måste hoppa över "hålet" när man ska av. Så "crusade" jag runt på T-centralen med matte. En latte i handen och lite godis så kände vi oss som värsta "jet setarna". När vi ändå var på centralen så tyckte matte att vi gott kunde öva på lite utställningsträning! VAD är det?? Vi sprang i alla fall runt i ring och så skulle jag stå fint och så sprang vi igen! Till en del personers stora glädje. De undrade vad vi gjorde och matte förklarade och så klappade de lite på mig :-)) Och idag behövde jag inget vitt att kissa på, jag kissade helt enkelt inne i hallen och ett storögt barn sa "Hunden KISSAR!!"
Ute i skogen är det mer än kul just nu när allt tinar. Jag hittade min första människobajs! Det var grejer det, den ville jag INTE att matte skulle ta. Men hon var hård, sa bara att SÅ säger vi inte!! Och så gick vi. Och hur kul blev det. Aj, aj i magen och oj vad JAG måste bajsa inne på natten och vad det luktade tyckte de tvåbenta. Men, men tre gånger så var det ok igen och på morgonen var matte nöjd för då bajsade jag normalt igen. Annars så är det allt från äppelskruttar, gamla mackor, nån som tappat hundgodis någon gång före jul............... som åker ner! Nu får jag gå långt in i skogen innan jag får springa och lukta lite själv. Hmm??

Pippis träning rullar på och nu använder jag klickern mycket. Hon håller på att lära sig att vinka, hon lägger sig blixtsnabbt och nu ska vi även börja med apporteringsträning. Läser en hel del på Eva Bodfälts blogg och hennes hemsida och tänkte prova lite av hennes ideer. se här

17 mars. Jag har varit på stan!!!! Ja jisses vilken grej! Matte har pratat om detta ett tag nu men inte kommit till skott. Men idag skulle det ske. Först tunnelbana, har åkt det förut men det var i mattes jacka, och jag säger bara "skällande hund" för precis innanför dörren stod en liten papillon och han blev fly förbannad när jag kom in i "hans" vagn. Nåväl matte tog mig till en annan del av vagnen så lugnade han ner sig. Det var kul för de andra i vagnen tyckte att jag var så sööööt! Framme vid Slussen, vi skulle shoppa. Jag hade lite bråttom av tåget ovan som jag är och missade att det var ett mellanrum, "mind the gap" som de säger i London, mellan perrongen och tåget och jag klev ner i hålet och föll handlöst ut på perrongen och slog hakan. Inte kul alls! Nu var jag lite tveksam till allt detta. Men igen det löste sig och jag träffade en riktig snygging på gatan, en cairnterrier man, som vi slog följe med. Men så var vi framme vid African Touch, målet för dagen, och där var de så snälla och frågade massor om mig och Kongo. Matte shoppade lite och så var vi färdiga. Nu var jag kissnödig! Men var fanns det vita jag brukar kissa på?? Det var bara att hålla sig men så såg jag lite vitt mot en husvägg och där kunde jag trycka upp rumpan och oj vad skönt det var :-))
Nåja ner i tunnelbanan igen och nu var det läskigt, oj vad mycket folk, men jag kollade noga springan mellan tåget och perrongen :-)) Ben överallt men så kom en tant och satte ner tre matkassar framför mig. Nu glömde jag alla ben och kände ljuvliga dofter.

13 mars. Nu märks det att hon är äldre :-)) Härom dagen kom jag hem från jobbet och Lasse hade varit ute med dem. Han hade tappat bort Pippi. Hon som är så duktig! Men hon hade nog hittat något gott i snön och fastnade inne bland buskarna. Lasse vände och gick tillbaka medan Pippi antagligen fortsatte framåt och så tappade de bort varandra. Pippi gick hem visade det sig och det var väl bra i sig men ändå inte. Hon skulle korsa två vägar och så uppför vår backe bland alla parkerade bilar där ingen ser något. Men hon blev insläppt i porten och allt löste sig. Så nu måste man vara än mer uppmärksam när hon är lös.
En annan dag gick vi i skogen, de andra kopplade men Pippi lös. Helt plötsligt dyker hon ner i snön och kommer upp med en..........pinne trodde jag. Nej en rådjursklöv och mycket stolt springer hon iväg. Hon släpper mig inte i närheten, detta var hennes byte. Gick jag emot henne sprang hon bara längre bort. Nu gällde det att hålla sig lugn även om jag kände adrenalinet stiga. Hon ville inte under några omständigheter släppa ifrån sig sitt byte! Ja det vara bara att vänta tills hon tröttnade :-)) Jag band upp de andra och tränade lite med dem en och en och Pippi var fullt upptagen med sitt. Men så började hon tappa fokus lite och jag gick iväg med de andra och hon följde efter, även om det var på behörigt avstånd! Så kom jag på att jag skulle prova att yla efter henne. Och banne mig det funkade! Jag fick med Jarrah och Taimi i konserten och Pippi kom med ben och allt och lät sig bli uppkopplad. Det var bingo! Hon fick naturligtvis ha kvar benet och bar det så stolt. Kanske hon lärt sig att hon inte blir av med allt hon hittar.

7 mars. Idag fyller vi fyra månader, mina syskon och jag. Undrar vad som kommer att hända då! Igår hände något spännande. Vi var på basenjipromenad på Gärdet. Oj oj, gissa om det var många, jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på och det var så många nya att hålla reda på. Hur skulle jag ha koll på både mamma och matte och husse???

Vega, också en ny, och jag vi var nog lite förvirrade :-) foto Janina Kristiansen

Men vi blev varma i kläderna vi med och hade jättekul och jag träffade Yullan och Ossi igen och oj vad vi hade kul! Fiket efteråt var hur kul som helst och oj vad mycket godsaker. Jag fick köttfärslimpa till lunch :-))

Pippi är just nu en pest för de andra hundarna när vi går i koppel. Här i familjen ingår inte lek i koppel eftersom de får springa lösa nästan varje promenad, så varje promenad till och från skogen går vi sansat i kopplena. Nu är ju detta en pärs bitvis då Pippi och Gali inte knappt kan hålla sig. Pippi får ju springa lös tidigare än de andra men det betyder inte att hon får busa med dem i kopplet, utan det gäller att hon måste sysselsätta sig själv :-)) Det är nu alla kontaktövningar och koppelövningar ger resultat för det går att fånga upp dem och de går så fint bredvid och tittar på mig. Ibland så har de en pillemarisk blick och så fort jag säger "slut" så börjar de busa igen :-)) Ja vissa promenader kommer vi inte framåt så fort. Annars är hon en lugn och trevlig liten flicka, inte speciellt vild och galen utan busar lite med mamma och pappa och så tycker hon det är kul att vara ute på olika utflykter för att få mental träning. Ute i skogen tycker hon det är toppen och nu kan hon springa på skaren och det är lätt för henne och hon springer in i buskarna för att bajsa.
Vi har börjat med liggträning också och jag har väntat med det eftersom jag också tränat buga med henne och vill att hon ska veta vad buga är ordentligt innan jag vill att hon också ska lägga ner rumpan. Jag tränar detta med klickern så jag väntar in att hon lägger sig innan jag belönar. Men hon fattar fort så detta ska hon nog lära sig fort.

2 mars. I söndags hann vi med en grej till och det var att vi besökte Chester, Pippis kusin, dvs Jarrahs halvsyster Kassis son. Ja man kan ju undra är det han som är liten, Pippi som är stor eller är det åldersskillnaden. Chester var 11,5 veckor och Pippi 16 veckor. Pippi är nog mera stor än vad Chester är liten tror jag :-)) Men full krut fanns de i de små benen i alla fall.
Och jisses vad vassa tänder han hade, har inte upplevt Pippi så vass, hon har nog helt enkelt inte varit så bitig, eller närmare bestämt, hon har haft andra att bita på och just nu är hon lite tandlös :-))
Idag hände en kul grej också. Pippi hamnade mitt i hunddagiset på promenad. Gissa hon blev liten, hon som brukar springa fram till allt och alla om hon får. Men nu var det hundar av alla storlekar och modeller och det blev lite mycket för en liten Pippi. Vi var ute på egen promenad så det var jättenyttigt för henne.

28 februari. Pippi börjar bli stor känns det som :-)) Rutiner börjar formas och hon uppför sig mer som en stor hund, även fast hon naturligtvis är jättemycket valp. Hon lyssnar och läser av mycket bättre. Känns som att vi kommunicerar mer och mer. Idag har vi letat godis ute i skogen, dvs jag gömmer godis vid ett träd eller klämmer fast det en bit upp på stammen. När man börjar med detta tar man en godis och drar den en bit upp på stammen och så klämmer man fast den. Hunden får då ett doftspår att gå på. Jättefort snappar de detta. Ju mer de kan desto mindre behöver man göra doftspår. De lär sig att söka av trädet. Kul är att ibland lägga godisen på marken. De blir då ibland lite ställda, de söker uppåt. Men om man inte ger sig utan låter de jobba på så brukar de fatta att man måste söka överallt.
Mycket spring i benen börjar det bli också och vad är bättre än lek med glada kompisar av olika raser. Rusa runt i snön och hoppa och skutta i en kvart gör susen för springiga ben och sen sover hon så sött hemmavid.
Vad gäller träningen så övar vi på de olika momenten och lägger ribban högre och högre, dvs hon ska kunna gå fint längre och längre sträckor, hon ska sitta still längre och längre tid, vi övar olika trick och där är det bara idétorka som begränsar oss. Jag har lite dålig fantasi märker jag.

25 februari. Nej nu får det vara slut på snöandet. Alla promenadvägar är trånga och stigarna i skogen orkar ingen trampa upp längre. Men vi har kul ändå. Pippi har fått rycka ut som lekkompis till Ribi vars husse har opererat foten och inte kan gå så långt!

Ribi med spring i benen!

Ribi och Pippi

Ribi 15v, lite ståträning fick vi till också plus kloklippning,så
Ribi sov nog lugnt resten av dagen. :-))

23 februari. Fick den nya Basenji Bi-Monthly, Australien, och däri fanns en mycket bra artikel om detta med valpbitning och jag fick tillstånd att lägga ut den här. se här Mer tips om valpträning finns att läsa i Valpen och dess tidiga träning.

Nu är det så mycket snö och så kallt att Pippi har svårt att kissa och bajsa ute. Hon vill upp i snödrivorna men då drunknar hon i snön, så hon blir olycklig när det inte finns någon plätt som inte är gata att göra ifrån sig på. Men idag var det "bara" -10°C så vi gick en kort sväng i skogen och ojojoj vad de sprang, Jarrah och Gali i täten, Pippi efter och Taimi som håller koll på alla, att de sköter sig. Fagge lite lyckligt ovetande om allt :-)) Pippi får lite fart på honom också ibland och så galopperar han runt han med. De har en härlig plats bland en massa granar där det inte är så tjockt snötäcke som de kan fara runt på.

Inne tränar vi just nu på att fånga godis i luften. Inte så lätt alla gånger, hon får godisen på huvudet och fattar inte att hon måste öppna munnen. Men om man inte har så långt avstånd och peppar hunden lite så brukar de börja snappa efter godiset och vips så har de fattat.
Sittövningarna har blivit svårare, nu ska hon kunna sitta kvar i hallen när vi kommer in och jag ska kunna ta av mig jackan och kängorna innan hon får lov att sticka iväg. Hon är jätteduktig, men naturligtvis rycker det i kroppen ibland :-))
Hon är en fantastisk joddlare och det är nog vår största utmaning att få henne att joddla på kommando och verkligen joddla.

20 februari! Pippi ligger och sover så sött efter morgonrundan! Oj vad kul vi hade. Tur att deras matte inte tittade på termometern när vi gick ut för den stod på -13 och snöstorm! Gänget är tåligt, men är ganska så otåliga innan de släpps loss för att härja i skogen. Idag hade vi turen att möta på flaten Sigge så det blev high life! Pippi har aldrig lekt med en så stor hund förut men var klart med på noterna och hängde på bra i kurvorna och totalt snöiga blev de. Det är ju så mycket snö nu så hundarna springer bara fram och tillbaka på stigen. Underbart att se dessa sex, (eller ska vi säga fem för Fagge, 13 år, märkte inte att vi hade mött Sigge förrän lite senare), ge järnet åt ena hållet och så komma tillbaka i full fart, det är bara att kliva åt sidan, för att braka in bland buskarna, bli totalt snöiga och så ruska av sig och springa igen. Pippi blev trött och kall och kom själv och ville bli buren innanför jackan.

Gali, Sigge (den bruna massan i bakgrunden), Pippi och Jarrah!

För att hålla värmen så tränar vi också på att springa lite när vi är ute, dvs hon ska kunna springa bredvid mig utan att hoppa och bita mig i brallorna och på löst koppel. Märks nu att träningen inomhus utan koppel ger resultat. Hon fattar direkt att det är trava bredvid mig hon ska göra. Att stå på bordet själv är också något vi tränar och hon börjar bli riktigt duktig, eller hur! Dessa bilder tog jag ensam, dvs jag ställde upp henne och hon stod kvar så länge att jag hann ta kameran och knäppa. Det gäller att vara tillräckligt snabb :-))

Olika trick försöker vi oss också på och just nu är det viska och slalom mellan benen som gäller. Viska tränar jag genom att ha en godis som hon får veta att jag har och så håller jag handen vid örat och försöker peppa henne att hoppa upp mot örat och lukta. Det är lite svårt märker jag eftersom jag ju oftast inte vill att hon ska hoppa upp. Så man får ta det i etapper och visa henne att jag vill att hon ska snusa mig i örat. Slalom är lättare, en godis i varje hand och visa henne så att hon för att få det måste gå mellan mina ben. Nu tränar jag på att hon via kommandot rör sig själv mot benen, alltså så fort hon bara tittar mot benen när jag säger slalom så belönar jag. Målet är att få henne att genomföra slalom som Fagge gjorde under sin storhetstid! Han fullkomligt studsade ut och in mellan benen. Vill också poängtera att jag tränar inte mer än 5-15 min varje dag. Jag försöker oftast ta tillfället när hon är på ett visst humör eller att vi ute får en situation som kan vara nyttig att pröva på. T.ex. mina utställningshundar tränar jag ofta på att både springa och stå still när vi ser ett rådjur eller något annat som de helst skulle vilja dra till. Kan man få dem att fokusera i det läget är det lättare att få dem med på noterna när man är i utställningsringen också.

Fagge, slalommästare, år 2001!

16 februari. Svinkallt på morgonen men en promiss måste vi hinna med. Idag övade vi möten, dvs när vi möter en människa så ska Pippi in vid sidan och gå bredvid mig och när vi passerat personen i fråga så får hon belöningen. Gissa om jag var stolt när jag ropade in henne och hon travade så fint vid sidan och tittade på mig. De andra bara trasslade med alla koppel men Pippi visste hur det skulle gå till. Hon la' också iväg efter en person på en annan stig men då jag visslade i visselpipan vände hon och kom. Ja vad gjorde man utan visslingen, den som vi tränat på sen hon var tre veckor gammal. Jag övar också på att lära henne att vi ropar efter varandra, dvs jag och hundarna ylar ihop om någon är borta. Jarrah är fenomenal på att få igång så man ber honom bara så ylar han. Första gången undrade Pippi verkligen vad det var men nu så lystrar hon direkt och kommer. Mina vuxna de ylar på mig också om de tappar bort sig, så det funkar åt bägge hållen.

15 februari. Den här helgen har vi bara socialiserat oss. Hon träffade Kiko för första gången på fredagen och oj vad kul det var. Kiko och Jarrah älskar varandra så det blev full rulle i skogen. Efter det var det dags för vaccinering. Två stick i nacken och så få hälsa på en del hundar i väntrummet. Sen sov hon mer eller mindre resten av dagen. Naturligtvis race i soffan på kvällen, det ingår förstås och hur underbart är det då inte att ha mamma /pappa att bita på istället för oss. Alltså mer än en är optimalt :-)

Lördagen kom Ribi på morgonen för att få vara lös och springa och leka. Elsa som hon bor med är inte speciellt leksugen utan hon står ut mest :-)) Nu bar det av över stock och sten och mamma Gali visar naturligtvis hur det ska gå till. Hon kommer att bli farlig så småningom för de små. Än så länge hinner de inte med, vill gärna, men mycket snö och lite korta ben stoppar dem. Detta är något jag tänker på hela tiden också att inte ha Pippi lös med de andra utom på speciella ställen än så länge. Har hänt ett flertal gånger att valpen sprungit efter den vuxna, som känner området väl, och valpen har halkat efter och så kommit vilse. Och, det är jättebra träning för valpen att gå i koppel fast den vill vara med och springa. Jag försöker visa mina valpar hela skogen under uppväxten och att de får vara lösa så att de lär sig att hitta tillbaka till stigarna och lär sig att hålla ordning på mig.

Ribi och Pippi

På söndagen var vi på valpparty hos Kristina Sahlström. Hon hade lilla Ebba, mellanpudel, och så var Anette där med Abbe, toypudel, och så Pippi, basenji, och Eva som just nu inte har någon valp, men hon fick låna våra att pussa på! Oj, oj vad det var kul. Och pudelvalpar är som pipdjur, man drar dom i pälsen lite grann så piper dom :-)) Sen skulle det ätas semlor och det var nyttig träning för små valpar, att sitta med vid fikabordet men inte få delta. De var alla jätteduktiga, de var lite trötta så de kopplade av allihop under semmelätandet. Vi passade på att träna lite små saker också när vi var där och det är jättenyttigt att prova om kunskaperna finns när de inte är på hemmaplan. Pippi bugade så fint och viftade på svansen. Nu är det bara joddlandet kvar att öva in! Lätt som en plätt eller hur!? Nej, det är den verkliga utmaningen!
På kvällen hade vi kompisar här på middag så ytterligare några nya för Pippi att umgås med. Helt otroligt vad de växer när de får utsättas för nya situationer och nya människor. De hinner inte med att vara busiga heller utan hjärnan går för fullt med alla nya intryck.

12 februari 2010. Pippi är som vanligt igen! Lika glad och duktig och fattar och vill. Vi har övat möten, dvs när vi är ute och går och möter folk så ska hon in vid sidan. Inte alltid så lätt när man har fyra andra också :-)) Men när vi ser en människa komma i möte så tar jag kontakt med Pippi och med lite godis hjälp ska hon in på min vänstra sida och när vi passerat personen så får hon belöningen. Tanken är att hon skall koppla ihop detta så småningom att en person betyder ta kontakt med matte och backa in vid sidan. Detta kommer vi också att lägga in i möten med hundar, att hon måste kunna passera utan att dra och slita i kopplet för att komma till hunden och hälsa.

10 februari 2010. Oj oj oj, ja vart tog den lilla duktiga hunden vägen! Har varit ute på promenad och alla kunskaper var som bortblåsta, hon retades hela tiden, protesterade när hon blev tillrättavisad och ville inte förstå vad jag menade!!!
Började med att när jag släppte henne så ska hon hon vänta innan hon får sticka iväg. Hon stack direkt, vägrade komma, ville inte lyssna, sprang till kyrkan (behövde andlig spis :-)) ) osv. Ja det slutade med att jag kopplade henne trots hennes protester.
De andra var också som tokiga, hoppade och skuttade och gjorde inte saken lättare.
Ok, jag började om. Släppte de andra, hade dubbla koppel på Pippi och så fort hon bara hörde att ena haken gick upp skulle hon sticka iväg och blev mycket förbittrad när hon satt fast. Fick hålla i henne, lugna henne, belöna henne och till slut fick jag henne att slappna av 5 sekunder. Hon fick springa! Hon var ganska ok och kom, men inte som hon brukar. Hon åkte en lång stund innanför jackan, hon var ganska trött mentalt märkte jag av våra diskussioner.
Nåja vi gick ut på gångvägarna igen och jag tänkte att hon nog glömt detta, men kände också att hon var lite misstänksam på mig. Hon ville inte riktigt vara med. Nåja vi kom hem i alla fall och så skulle hon sitta för att ta av sig halsbandet. Men det ville hon inte heller :-)) Skulle iväg som en pil in och busa. Men med lite lugn så fick jag henne på andra tankar.
Sen var hon helt slut mentalt! :-))
Ja så nu är det bara att börja från noll igen och jobba på kontakt och förbud!
Hon sov som en stock i flera timmar. Men sen så tog vi nya tag och tränade lite positioner, dvs att hon ska gå och sitta rätt på den vänstra sidan. Detta gjorde hon strålande!

Jag lovar, jag lovar, jag ska bättra mig!

Vi körde ett pass med enkel förbudsträning också, dvs en godis, halsband på henne och en positiv attityd. Jag håller henne lätt i halsbandet, lägger godiset på golvet och när hon vill dit håller jag emot i halsbandet och säger nej. Så fort hon visar minsta tecken på att titta mot mig istället så blir man jätteglad och hon får ta godiset. När jag märker att hon fattat att jag vill att hon ska titta på mig så höjer jag ribban och vill att hon verkligen ska titta. Nästa steg är att man inte ska behöva hålla i halsbandet utan hon ska bara av mitt nej titta på mig. Så jobbar man på sådär och så ska hon sitta och titta tills jag ger lov att hon får ta godiset. Tiden hon tittar ska bli längre och längre. Målet är att ett NEJ betyder att hon ska titta på mig :-))

5 februari 2010. Pippi har lärt sig att buga, eller rättare sagt jag har utnyttjat "shaping". Hennes mamma Gali bugar av sig själv och kan det på kommando också. Pippi började tidigt gå ner i lekställning och buga och JODDLA! Hon gör det för matskålen, alla matskålar. Så nu har vi koncentrerat oss på att få henne att göra det mer tydligt och hålla kvar positionen. Målet är att hon skall joddla också. Bra trick eller hur??
Detta kan man göra med många saker de gör, dvs belöna när de utför dem och helt plötsligt så provar de att göra det för att få belöning. Då är det viktigt att vara med så att man själv inte blir "shapad" :-))
Det är så mycket snö och kallt så det är svårt att träna ute med en liten valp så vi tränar mycket inomhus och nu håller vi på med positioner, dvs att hon skall sitta där jag bestämmer. Tränar henne att komma in att sitta på min vänstra sida när jag kallar på henne. Det måste vara gott godis, lammkött just nu :-)) Hon kommer springande och med godisets hjälp för jag handen så att hon kommer in på vänstra sidan och vänder upp och sätter sig.
Vi över också på av och på knapp. Hon är mycket intensiv när vi tränar och vill gärna upprepa många gånger. Hon t.ex. joddlar för min morot varje kväll. Jättegulligt eller hur? Men när hon gjort det 10 gånger och för allt annat också så är det inte så kul längre. Hon måste alltså lära sig att nu tränar vi och nu är det slut. Hon prövar ganska intensivt ibland och då får jag vara extra tydlig, att nej nu är det bra, pratar med henne och avleder henne. Jag måste få äta min morot utan att hon tigger hela tiden. En bit får hon varje gång, jag tycker det är kul att hon gillar morot och att hon joddlar för den men....... Svår balansgång för jag vill inte hon ska tappa joddlingen och viljan.

27 januari 2010. Idag har vi tränat att gå i koppel. Självklart tränar vi det alla dagar men idag bestämde jag mig när vi gick ut att träna på detta. Valparna är ju helt livsfarliga för oss när de snurrar runt benen och man får kopplet precis över smalbenet när man ska ta ett steg framåt. Man är på vippen att ramla omkull. Så vad jag tränar på är först mig själv, att jag inte bara byter hand och låter kopplet snurra runt benen, utan det är valpen som måste tillbaka samma väg och komma på plats igen. Det är jättesvårt att tygla sin instinkt att bara byta hand på kopplet men valpen måste lära sig att ta sig runt hinder. Detta gäller också när de går på fel sida om en lyktstolpe. Man får visa den lugnt och metodiskt att gå tillbaka samma väg. Man kan stanna och bara vänta in den och låta den klura ut själv hur det obehagliga ska släppa och man kommer vidare. Är man bara envis brukar de lära sig detta kvickt.
Sen har vi också tränat på att gå i kopplet, inte hoppa eller smågaloppera, utan gå rakt fram utan ryck och slit. Här kommer övningarna utan koppel till sin rätt, hon kan det redan, det gäller bara att få henne att inse att det gäller på promenad också och att det faktiskt är skönt att ha kroppen i balans. För det är det det gäller, att få henne att gå i balans med kroppskontroll. De ska göra detta av egen kraft, inte för att vi håller i mot i kopplet eller rycker och drar och sliter i dem. Detta brukar vara något de vill göra på slutet av promenaden också när de vill hem och in i värmen. Då är det svårt att få dem att trava på lugnt och sansat i kopplet, men det är en utmaning och får man dem att koncentrera sig och göra det har man vunnit mycket för framtida koppelövningar. Belöningen är nyckelordet, det gäller att belöna rätt hela tiden. Alltså så fort hon travar bra framåt, belöning, och så fortsätter vi att gå.
Hon får ju springa mycket lös när de andra är i koppel och det kan också bli ett problem, att hon retar de andra till lek och så blir det väldigt trassligt för alla och hon blir missnöjd för att de trycker ner henne i snön. Då är en sån här övning jättebra också, hon måste gå med mig istället några meter och de andra också och så har jag bara med röst och kroppsspråk och lite belöning fått henne på andra tankar.
Jättebra träningstillfälle också är när de andra springer lösa. Då är hon i koppel och måste går ordentligt. Jättesvårt tycker hon för hon vill ju hellre springa med dem, men hon börjar fatta och börjar uppskatta våra stunder när vi går tillsammans, trots att de andra härjar. Vill bara påpeka att på promenaderna åker hon också jättemycket innanför jackan. Hon får vara med och får mental träning genom att se och höra och bara vara vaken och göra bra saker.

25 januari 2010. Tänkte här dela med mig av lite erfarenheter och träningstips vad gäller en basenjivalp. Jag älskar att träna valpar och de är så otroligt receptiva nu, jag brukar säga att vecka 8-16 är de viktigaste i hundens liv. Det de har lärt sig då sitter för all framtid. Det viktigaste med träningen är att man lär sig prata med sin hund, kontakt är grundförutsättningen för all träning.
Jag som har flera hundar försöker lägga in ett pass om dagen där jag gör något med Pippi utan att de andra hundarna är närvarande. Vi går på enskilda promenader, hon får ta en tur i bilen och hälsa på någon, hon får åka tunnelbana osv, allt för att hon skall bli en självständig individ och inte stödja sig på varken mamma eller de andra i flocken.

Pippi har ju vuxit upp här hemma och det är naturligtvis en fördel. Hon är trygg och glad i sin miljö. Men även under valptiden här så fick hon träning. De lärde sig att vara instängda i valphagen och att det inte lönade sig att skrika sig ut. Det är första träningen att faktiskt bli lämnad bakom galler och det lönar sig inte att protestera. Om de blev helt galna så gick jag in till dem och lugnade ner dem först innan de fick komma ut och busa. Nu tränar vi detta genom att ha ett galler mellan hallen och vardagsrummet och hon får inte komma in om hon krafsar och gapar. Nu är hon jätteduktig och går och lägger sig i köket själv.

Vissling är något vi tränar hela tiden, dvs vi visslar varje gång det är mat. Detta har jag gjort från 3 veckors ålder. Pavlovs experiment ni vet! En signal som sätter magsaften igång. De kommer klockrent! Nu använder jag fortfarande visslingen när jag ger mat och ute i ren inkallningsträning.
En mycket viktig träning är ju att lära hunden vad den heter så att man kan få dens uppmärksamhet med ett ord. Så jag har en godisburk nära hela tiden och när hon går in i olika rum så kallar jag på henne genom att ropa hennes namn och så fort hon vänder örat/blicken mot mig så glada tillrop och när hon kommer får hon en godis.
Ute tränar vi också mycket inkallning och just nu innebär det att hon ska komma och naturligtvis under glada tillrop och belöning när hon kommer. Vi har ökat svårigheten till att hon får inte springa iväg direkt igen när hon kommit utan hon måste vänta en kort stund. Hon tar mer och mer ögonkontakt och förväntar sig belöning! :-))

Sitt har hon också lärt sig och nu när vi kommer in får hon sitta och vänta i hallen innan hon får springa in. Efter två gånger så satt hon och stirrade på mig och jag förstod inte först. Intensivt stirrade hon. Då förstod jag hon väntade på sin belöning. Pengen hade trillat ner och hon sitter så fint och väntar.

Vi tränar också ren utställningsträning och det gör jag med lös hund. Hon ska alltså springa, trava, bredvid mig och inte hoppa och skutta och försöka ta godiset ur handen. När hon tar några travsteg, så belöning kvickt, trava igen och belöning. Tog inte många gånger så fattade hon det och nu kan hon trava och vända och så har vi tränat på att ställa upp sig själv framför mig. Även det har hon fattat kvickt. Naturligtvis tränar vi detta med utställningskedja och koppel också men man slipper bråka med henne genom att man kan prata med henne för att få henne att göra det jag vill. Anledningen till att träna utan koppel är att då måste man använda röst och kroppsspråk för att få henne att förstå och det ger en bättre kontakt och hon gör det av egen kraft istället för att det är kopplet som kontrollerar henne.